På ett sätt känns det skönt att veta att det är över, På ett sätt känns det bra att veta att jag får vara jag. Och slipper vara den personen som du förväntar dig att jag ska vara. Men på samma gång känns det hemskt att jag från och med nu måste gå ensam. 

Det var trygghet att veta att du fanns där, det var en trygghet att tro att älskade mig. För det var dina ord. Jag älskar dig. Tre små underbara ord som kan betyda så mycket men samtidigt inte ha någon betydelse i talarens hjärta.

Jag trodde jag älskade dig. Jag tror det fortfarande, men det är inte värsta, det värsta var att jag litade på dig. Jag har lovat mig själv att inte bli arg. Inte bara mig själv utan den ända vän jag kan lita på också. Den person som visste något om oss. För jag tog vårt löfte på allvar inte som du som sprang runt och sa allt till alla. 

Men när jag tänker efter så var det var inte det det värsta. Det värsta var hur det övergick från "kärlek" till lek för dig. Sveket var brutalt och jag vet inte det var inte så jobbigt som jag trodde att det skulle bli. För all den smärta du utsatt mig för i vårt så kallade "förhållande" eller va fan det var, var 10 gånger så mycket värre. All den kritik du gav mig, jag trodde var för mitt eget bästa. Men nu efterhand förstår vad det var. Du ville trycka ner mig. Du ville riva denna fasad jag byggt. Du fick mig att öppna mig för dig och berätta saker som jag trodde föralltid skulle vara bevarade i mitt inre. När du lyckats ta ner mig på minus igen vände du på klackarna och gick iväg från mig.

Du lämnade mig där, helt ensam, helt förstöd och helt oåterupp-byggbar. Det du försökte göra var ändra mig till en lika bitter, tråkig, oengagerad person som du. Du kallar dig själv engagerad. Får jag fråga i vad? Det ända betyder nått för dig är att känna dig behövd. och bra betyg. Men lilla vän det är inte allt. Du vill lyckas som advokat men för det krävs Social kompetens och det är någonting du aldrig kommer förstå.

De två orden social kompetens kanske inte gå in i ditt huvud. Jag vill så gärna säga något elakt, men jag är inte du. jag skulle inte kunna göra något sådant.

Det enda jag kan säga är att du är sådan jävla idiot****** som borde förstå att du aldrig kan bli tagen på allvar om du beter dig så där. Klipp dig, tänkte säga skaffa dig jobb men som alla andra syrianer så har du ett jobb..... som skomakare, ska jag vara ärlig så kommer du aldrig komma där ifrån. 

Men ha ett bra liv, för det kommer jag ha.

Halloj.

Ja, idag var det en riktigt skön men deprimerande dag. Skolan kvart i 9 och då för en kvart - tjugo minuters info om veckan och dagen. 
Dagen bestod av Matte, samhäll, Svenska, Engelska. På de strukna lektionerna gick jag och tränade i 1.5 h på gymmet. Väldigt skönt och uppfriskande, blev en snabb bastu på det och sedan till jobbet och dricka kaffe.

Imorgon blir samhäll, italienska, historia. Ja känns seriöst men imorgon blir det att träna igen. Sen blir det nog att sola också och sedan ska jag till frisören och klippa mig. Sedan blir det ett obligatoriskt besök på jobbet för mer kaffe och trevligt sällskap och gå igenom arbetstider med chefen.  

När vi beskedet att vi inte skulle ha någon samhäll var jag nog den ända som blev ledsen för det. På riktigt min lärare Bo Johansson var tydligen på sjukhuset denna morgon, Jag blev orolig och jag blev också nedstämd för vi inte skulle få ha någon samhällskunskap idag eller imorgon. Nu kommer jag låta som värsta pluggisen men Samhällslektionerna är det ända skälet till varför jag är i skolan på måndagar och tisdagar. Sedan har jag en underbar lärare. Nej det är inte någon smörning för Bo inspirerar mig på lektionerna och är lätt att föra intressanta diskussioner med.

Men ikväll är det pluggning och Brottningstittande på schemat.

Jahapp då var det dags igen att göra ett litet uttalande men jag vet inte riktigt vad det ska handla om.
   Kan ju börja med att nämna att staden är helt död och det förstör mig helt och hållet. Känns som något gnager i mig och äter upp mig inifrån varje helg det inte händer något. Man går ner sig i sig själv och blir mer asocial för varje tom timme som går.. Men vad ska man göra allt är ju som det alltid har varit helt hemskt i denna gråa, fula äckliga stad som består till 60% av inavel skulle jag tro. Alla känner alla men ingen vill ta klivet att liva upp stället.

   Så hände det något kul idag då? Nja det var inte mycket folk i skolan det som lyste upp min dag var S skulle jag tro, som hade en liten grej till mig för att stilla mitt abstinens från kaffe. Hade ju inga kontanter i skolan och de tar ju inte kort så jag var helt uttorkad. Men det blev det ändring på när jag kom hem och laddade bryggaren och fyllde kroppen med vätska. Sedan var jag på topp igen efter att ha vart helt disträ och inte vart fokuserad någonstans. 

   Nu kollar jag igenom det kalla, tråkiga och gråa staden och märker att på hösten/vintern är den tråkigaste tiden på året. man vill bara låsa in sig och inte komma ut fören det är nyår, sedan låsa in sig en gång till och inte komma ut fören det är vår. Vilket underbart land vi lever i...

   Nej men vad sägs om att resa bort och bara ligga på stranden och njuta för ögonblicket.

Efter att ha haft en diskussion i skolan idag med Bosse (samhällslärare) om Främlingsfientlighet i vårt land även det fördomsfulla folket som vårt land för tillfället består av. Att jag som svensk medborgare, svenskfödd, ja man skulle "renrasig" svensk, för första gången skäms. Jag skäms för mitt land, jag skäms för det främlingsfientlighet som ökar så drastiskt i vårt land, stolta land, för tillfället. Ingen reagerar, Ingen förstår konsekvensrena. Jag kan till exempel ta upp en av mina senaste geografilektioner. Den som började som ett tillfälle att lära sig om världens population, slutade i ett närmast rasistiskt och kränkande konvent från min lärare. Och jag som trodde att lärare skulle vara objektiva, det är iallafall vad jag har lärt mig. 
   Han började predika om att invandrarna som var här tog våra jobb, de som bara skulle vara här tillfälligt gillade landet och tog med sig sin familj. Det tycker jag att vi ska ta som något positivt, att landet vi lever i uppskattas av andra än oss svenskar. Eller hur ska man egentligen definiera en svensk i dagens samhälle? Är dem blonda och blåögda? Nej, Och det är jag djävligt glad över. Jag är inte blåögd, jag har gröna ögon. Och jag är definitivt inte blond, närmast svarthårig. Ska inte jag definieras som svensk då? Jo för jag är svensk i grund och botten. Så jag tror vi måste ändra på uttrycket om att svenskar är blonda och blåögda.
   Jag måste bara säga att det är inte Sverige som är fördomsfulla. Nej, alla är det bara en definitionsfråga på hur mycket. Har till exempel inte andra länder fördomar om Sverige? Det är väl därför folk vill komma hit, vill bo här och starta en familj här. Det är tryggt, eller var tryggt närmare bestämt. Och varför har allt detta våld uppstått? Jo för vi placerar alla invandrare på samma ställe oavsett bakgrund, vår regering tar inte hänsyn till problemen de hade i sitt forna land. De kan placera palestinier och israeler i samma område. 
   Det blev en längre inledning än vad jag tänkt men nu till huvudsaken. Jag läste Jimmie Åkessons debattinlägg i Aftonbladet först i hat sedan i rädsla men den rädslan utvecklades till förvåning när jag kom på mig själv att sitta och smånicka till inlägget. Detta inlägg handlade om mångfalden av muslimer i Sverige. Och jag vill inte erkänna att jag höll med för på så sätt måste jag erkänna att jag håller med Sverigedemokraterna. Men han har en poäng han Jimmie. Vi kanske inte ska ta in mer nu. Om man nu säger att svenskar är blonda och blåögda, hur ska man då beskriva svenska om, jag vet inte säg 20 år? 
   Han kanske har rätt när han säger att muslimer har en stor majoritet i Sverige. Inget jag är stolt över att basunera ut men måste uttrycka mina åsikter medans jag fortfarande får kan det känns det som. Att islam blivit Sveriges andra största religion är ingen överraskning men chockerande. Jag som är kristen svensk är ju emot att islam fått så stor utsträckning i Sverige, men jag är inte rasist för det. 
   När han sedan säger att islams invandring i Sverige är det största hotet sedan andra världskriget går ju att diskutera. Jag vet inte vart jag står just nu, är väldigt kluven i denna fråga. När jag tänker på hur forna Sovjetunionen ryssifierade Estland, kan jag inte låta bli att tänka på vad som kommer hända med Sverige om ökningen av muslimer forsätter i denna omsträckning.

Ja då var det dags igen det blir så sällan nu för tiden för jag inte vet hur jag ska uttrycka mig i ord. 
Problem är livet fyllt av just nu, dock finns det små sänk av lycka och längtan. 
Skolan började skönt med nytt folk kunde inte vart en bättre klass. 

Men i och med att skolan började så började ansvaret, sveket, saknaden och försummelsen bli större. 

Jag saknar dig, förstår du det? Jag klarar inte här ensam. Jag behöver dig, Vill ha dig hos mig vill ha dig att krama om och bara njuta av din närhet. Din underbara närvaro gör så livet får ljus och blir ett uns bättre. Jag vet att det är omöjligt och jag gör inte direkt mitt allt heller. Men du får inte tro fel. Jag har väntat på dig i 2 år och jag fortsätter vänta. Du vet själv hur det ligger till och jag hoppas inte du glömmer mig. Vännen, älskling, du är mitt allt och med endast dina ord kan du värma den kallaste vinternatten till sommardag. Jag kommer aldrig släppa dig hur det är slutar mellan oss.

Vet inte vad som mer finns att säga förutom att jag nu fått tillbaka glöden men den försvinner snart igen allt blir så meningslöst. 
Går under kniven på fredag och började träna på riktigt för en vecka sen typ. Tre månader borta från mattan, precis nu också ? När jag får sällskap av nallebjörnen? jaja Jag antar att det ingår i din plan..


Skrivet av Elline 2 september 2009

Jag måste bara stanna upp, stanna upp och andas. Andas den ljuva sommarluft som värmer hjärtat skönt om vintern Måste stanna upp ett tag och bejaka omgivningen. Hur, var och framförallt när jag lever. 
Om jag verkligen lever i nuet. För ibland känns det som om jag planerar och lever bland minnen.
Är det så jag vill ha det? 
Men det jag planerar kommer det ske? 
Och mina minnen Har dom ägt rum eller är det bara drömmar? Underbara drömmar som jag vill ska ha hänt. 
Jag vill ha bekräftelse, veta om det jag gör betyder något och om kommer minnas. Jag vill veta om folk kommer veta vem jag är. 
eller är jag som många andra bara ett stoft i konkarongen som andra lever på. Någon som hjälper andra att lyckas och tar bort käppar från andras hjul och sätter dom i mina egna hjul. 
Jag vägrar vara den personen. Jag vill vara jag och jag ska lyckas. 
Folk ska minnas mig för dom saker jag gjort som jag lyckats med. 
men för att göra det måste jag stanna upp ta ett andetag och rensa tankarna. 
Jag ska ta mina käppar från hjulet och bränna upp dom ska bry mig om mig själv och låta mina viljor gå före andras det är dags att stå på mina egna ben. Skaffa lite mål i livet som jag snart ska uppnå. 

Det är alltså dags nu, dags att ta sig i kragen och rensa upp sitt liv. Och växa upp ta lite ansvar för handlingar och ta konsekvenserna och inte fly. Ta dagen som den kommer men tänka efter innan.

Gårdagen är förbi, men morgondagen kanske aldrig kommer.

Jes kes siromem,

Nu är det ett tag sen sist vi sågs,
Och mellanummen blir allt större.
Min vardag är dubbelt så grå,
och det skaver någonstans i hjärtat.

Märker du inte att trädet,
vi sitter i slutat blomma.
Och din gren är på väg bort från min,
Växer man verkligen ifrån varandra,
trots minnen och löften?

Det här var ju något speciellt,
det sa du ju själv.
Man jag kanske ska se lite mellan fingrarna,
på allt du sagt även om det gör ont.

Och jag ber dig verkligen inte att komma tillbaka,
vår tid är över nu.

jag vill bara att du ska komma ihåg mig,

och oss

Det här är bara en undran över:
vem som svek vem först?